.

Under dessa två veckor var deras förhållande passionerat och när de sedan åkte tillsammans tillbaks till Rom hade de övergått till ett stadigt och nästan vuxet förhållande. De av Carmens vänner som kände Patos var fundersamma över denna vändning i hans personlighet och varnade Carmen flera gånger, men Carmen stod fast vid att hon hade ändrat Patos och till vis del hade hon rätt. Patos slutade helt flirta med andra tjejer och fokuserade helt på Carmen. I början var de gulligt, han tog hand om Carmen och brydde sig om henne, men hans kontrollerande blev sakta mer och mer neurotiskt. Snart började han terrorisera Carmen med sina frågor. Vart hade hon varit? Vem hade hon varit med? Och mot mitten av höstterminen började otrogenhetsanklagelserna. De kunde hända att Patos fick vredesutbrott och skrek tills Carmen började gråta, då ångrade han sig och tröstade henne. Han förklarade att den enda anledningen till att han betedde sig såhär var för att han älskade henne så mycket. De hela slutade oftast med att Carmen kände sig mer älskad än hon gjort innan bråket.

I mitten av september 1990 flyttade de ihop, främst för att Patos avundsjuka skulle stillas. Carmen tänkte att om de bodde ihop skulle han ju ha koll på henne. Men om något gjorde de allt ännu värre, Patos blev ännu mer svartsjuk och paranoid. Varje kväll hon kom hem lite senare än vanligt påstod Patos att hon vart med någon annan. Varje gång hon var ute med sina väninnor ringde han till alla pubar eller restauranger i staden för att få tag i henne och anklaga henne för att vara med en annan kille. Tillsist var hon tvungen att åka hem tidigt för att lugna honom. Snart blev hennes vänner trötta på att Carmen aldrig kunde träffas och när hon väl kunde det så var hon aldrig närvarande mentalt, antingen för att Patos ringde henne eller för att hon oroade sig över att Patos skulle bli arg.

Carmen växte upp i södra Italien i en liten by nära vattnet. Hennes liv var stillsamt och behagligt och när hon var 10 flyttade hon och hennes föräldrar till Sverige. Carmens moster bodde där med sin make och hon ringde alltid hem till sin syster för att berätta om hur bra det var i Sverige och vilka fina jobb de fanns. Så när Carmens pappas möbelaffär gick i konkurs flyttade de till Sverige. Där hade hon en bra uppväxt tills hon fyllde 19 och flyttade till tillbaks till Italien, till Rom för att plugga. Där träffade hon Patos. Patos var en charmig, världsvan italienare som kunde få vilken flicka han ville. Patos reste runt till olika turistorter för att jobba som dykinstruktör där han ofta charmade unga flickor som var där på semester. Under hösten var han dock i Rom för att plugga även han.

Patos charmade lätt den blyga Carmen och snart var de ett par. Men efter höstterminen åkte Patos från Rom för att fortsätta sitt liv som dykinstruktör och charmör. I början höll de kontakten genom brev och telefon, men i slutat av vintern blev telefonsamtalen och breven färre och färre och till början av våren hade de ingen kontakt längre. De var främst Patos som tappat intresset för Carmen, men Carmen fortsätta älska Patos trots att hennes vänner rådde henne att glömma honom. Carmen var nära att ge upp när det i början av sommarlovet kom en inbjudan från Patos att tillbringa två veckor med honom i slutet av sommaren på en av turistorterna han jobbade på. Carmen blev överlycklig och såg detta som ett bevis på att deras kärlek skulle vara för evigt. Vad som fick den egocentriske och narcissistiske Patos att ta denna vändning vet ingen utom han själv, men resultatet blev att den unga vackra Carmen åkte till honom i slutet av sommarlovet.

Nathalie föddes en stekande het Julidag, hennes mamma Carmen hade legat i värkar i flera timmar och för en gångs skull fanns hennes make Patos vid hennes sida. Nathalie föddes tillsist några minuter efter tolv efter en lång och smärtsam förlossning på Danderyds sjukhus. Hon var ett vackert barn redan då, hon hade stora bruna ögon och dunigt brunt hår på huvudet. Carmen hade älskat sin dotter från första stund, Patos hade också älskat att visa upp lilla Nathalie och agera stolt fader, men det var ungefär så långt hans kärlek till henne gick. Minuten de kom hem hade Carmen fått klart för sig att hon var oduglig som inte kunde födda honom en stark son. Så hade största delen av Nathalies och Patos relation sett ut under hennes första år. När det vackra flickebarnet fick komplimanger fanns Patos i närheten för att suga åt sig all beröm och var noga att meddela att de var hans dotter, men när hemma, när dörrarna var stängde var hon osynlig för honom. Enda gången han faktiskt uppmärksammade hennes närvaro var när hon var ivägen för honom och då var de enda han gjorde att skrika åt Carmen att hålla ”jäntan” eller ”ungen” ur vägen. De var dock inte de värsta. Nej, de var långt från de värsta. Patos behandling av Nathalie var nästan vänlig i jämförelse hur han behandlade Carmen.

Den blå flaktrucken skumpade över den ojämna jordiga lantvägen. Mannen bakom ratten, Anders, höll blicken bestämt på kurvorna som kom och smuttade försiktigt på en kopp svart kaffe. Nathalie satt på passagerarsidan och tittade trotsigt ut genom fönstret. Anders trodde inte att hon såg honom, men hon såg. I bilfönstret speglades hans ansikte när han försiktigt vred ögonen mot Nathalie. Hungrigt betraktade han hennes jeansklädda ben och brösten under linnet. Nathalie var inte vacker, hon var inte ens snygg, hon var sexig och hon hatade det. Hennes långa ben, fasta bröst och långa täta ögonfransar var som tagna ur någon snuskig porr video. Hon hade ett exotiskt utseende med hennes lätt sneda kattögon och mörkt bruna hår. Nathalie föraktade Anders, hon föraktade alla män som bara kunde tänka med sin kuk. Samtidigt behövde hon dem. Nathalie vände snabbt sitt ansikte mot Anders och tittade anklagande på honom. Anders rodnade skyldigt och fäste återigen sin blick på den gropiga vägen.

”Öm” mumlade Anders nervöst. Han såg ut att leta efter något att säga. Han öppnade och stängde munnen flera gånger om med ett dumt uttryck i ansiktet som påminde henne om en guldfisk som kippar efter luft. Tillsist sa han:

”Så… Varför ska du hit då?” Fortfarande med ögonen bestämt riktade mot vägen.

”Jag är en sexmissbrukare” fnös Nathalie roat.

Anders satte kaffet i halsen och den stora trucken sladdade vilt. Anders försökte styra den rätt medans han hostade och frustade. Trucken körde ner i ett dike och motorn stannade. I bilen blev det helt plötsligt knäpptyst. Anders satt en stund och samlade sig, och gick sedan ut för att titta på den smått rykande motorn. Nathalie satt lugnt kvar i bilen och tänkte för sig själv.

Nathalie var inte en sexmissbrukare, de var bara roligt att lura den äckliga mannen som stirrat på henne på det där sättet. Nathalies problem var mer omfattande än så. Hennes liv hade präglats av död och olycka sen hon föddes…