.

Nathalie föddes en stekande het Julidag, hennes mamma Carmen hade legat i värkar i flera timmar och för en gångs skull fanns hennes make Patos vid hennes sida. Nathalie föddes tillsist några minuter efter tolv efter en lång och smärtsam förlossning på Danderyds sjukhus. Hon var ett vackert barn redan då, hon hade stora bruna ögon och dunigt brunt hår på huvudet. Carmen hade älskat sin dotter från första stund, Patos hade också älskat att visa upp lilla Nathalie och agera stolt fader, men det var ungefär så långt hans kärlek till henne gick. Minuten de kom hem hade Carmen fått klart för sig att hon var oduglig som inte kunde födda honom en stark son. Så hade största delen av Nathalies och Patos relation sett ut under hennes första år. När det vackra flickebarnet fick komplimanger fanns Patos i närheten för att suga åt sig all beröm och var noga att meddela att de var hans dotter, men när hemma, när dörrarna var stängde var hon osynlig för honom. Enda gången han faktiskt uppmärksammade hennes närvaro var när hon var ivägen för honom och då var de enda han gjorde att skrika åt Carmen att hålla ”jäntan” eller ”ungen” ur vägen. De var dock inte de värsta. Nej, de var långt från de värsta. Patos behandling av Nathalie var nästan vänlig i jämförelse hur han behandlade Carmen.